Livesändning på Esbo barocks YouTubekanal
från Esbo domkyrka
30.12.2020 kl. 19.00
Mats Lillhannus, tenor
Hanna Haapamäki, blockflöjt
Pieta Mattila, viola da gamba
Esbo barocks ensemble:
Susanne Helasvuo, violin
Anna Pohjola, violin
Terhi Lehtiniemi, altviolin
Jukka Kaukola, cello
Laura Vihreäpuu, orgel
Georg Philipp Telemann (1681-1767):
Ouverture à la Pastorelle TWV 55:F7
Ouverture, (Viste), Menuet, Air, Gigue, Caprice, Carillon
Lauter wonne, lauter Freude TWV 1:1040
G.Ph.Telemann / Pierre Prowo (1697-1757):
Triosonat för blockflöjt, violin och basso continuo TWV 42:d10
Allegro, Adagio, Allegro, Presto
G.Ph.Telemann:
Konserten för blockflöjt och viola da gamba TWV 52:a1
(Grave), Allegro, Larghetto, Allegro
Ach, ewigs Wort, in Herz und Munde TWV 1:9
***
Programmet på denna julkonsert består nästan helt och hållet av musik komponerad av den tyske Georg Philipp Telemann (1681–1767). Denna sin tids superkändis kunde redan som tioåring spela såväl flöjt, violin som klaverinstrument. Vid samma tid skrev han också sina första kompositioner och som tolvåring sin första opera. När Telemann blev myndig började han, enligt sin mors önskan, att studera juridik vid Leipzigs universitet. Han hade bestämt sig för att uppfylla moderns önskan i den grad att han lämnade alla sina instrument kvar i barndomshemmet. Trots detta fortsatte Telemann att komponera och gömde notmanuskript i sin studentlya. När Telemanns musikaliska karriär äntligen kommit igång blev han sedan utnämnd som musikalisk ledare i fem olika kyrkor i Hamburg och därefter till operachef vid Hamburgs opera.
Telemann var nyfiken och öppen för olika stilar inom barockmusik och folkmusik. I sina kompositioner kombinerade han djärvt intryck från många olika håll i Europa. Telemann älskade melodier som fastnar i huvudet och tänkte att även åhörarna skulle ha lätt att följa sådana melodier. Hans musik var känd för att vara lätt att förstå, vilket gjorde Telemann en av Tysklands populäraste kompositörer på 1700-talet. Bland hans verk finns t.ex. över 40 operor, oratorier, hundratals kantater, sakral och världslig musik, orkestermusik och otaliga mängder av kammarmusik. Telemann publicerade sina egna manuskript och gjorde graveringar till de tryckta utgåvornas insidor.
Konsertens öppningsverk Ouverture à la Pastorelle är en av Telemanns många Ouvertyr-sviter vars ursprung inte är känd. Den första satsen och framför allt dess snabba mellandel kunde väl höra till någon operaouvertyr - ordet pastorelle för tankarna till lantliga motiv och skapar bilden av landsbygdens invånare som är upptagna i sina sysslor. Ouvertyren följs av flera olika danssatser som inte följer den typiska danssvitens ordning. Men nu är vi heller inte vid hovet utan i mitten av den glada och okomplicerade landsbygden. Den sista satsen Carillon syftar på ett instrument som består av klockor som är stämda på olika tonhöjder och som man spelar med ett klaviatur. Snart blir det möjligt att höra detta instrument även i Finland; landets första carillon kommer att byggas i den nya kyrkan i Dickursby som skall bli färdig i januari 2021.
Lauter wonne, lauter Freude är komponerad för fjärde söndagen i advent. Den tillhör Telemanns samling Der Harmonische Gottesdienst som utkom åren 1725–26. Telemann annonserade år 1725 i tidningen Hamburgisch Correspondenten sin kantatcykel för att få folk att beställa den. Samlingen har en kantat för kyrkoårets alla helgdagar. De lättillgängliga kantaterna var menade att framföras i privathem i stället för kyrkorna; instrumenten som behövdes till kantaterna var sådana som fanns i de flesta hemmen. Samlingen blev fort populär och den beställdes i många exemplar av kompositören. Kantaten som avslutar denna konsert, Ach, ewigs Wort, in Herz und Munde, var i sin tur komponerad för den tredje juldagen (27.12) och ingick i samlingen Fortsetzung des Harmonischen Gottesdienstes, som Telemann publicerade under åren 1731–32.
Både Telemann och organisten Pierre Prowo (1697–1757) som arbetade i Altona har betecknats som kompositörer av denna livliga Triosonat för blockflöjt, violin och basso continuo. Triosonaten var länge känt enbart som ett verk av Telemann och därför har den ett TWV-nummer. Men år 2010 hittade musikforskaren Klaus Hofmann i Mecklenburg-Vorpommens bibliotek ett manuskript där Pierre Prowo anges som sonatens kompositör. I den nyupptäckta versionen fanns med en extra Adagio-sats. Bortsett från den extra satsen är verket som direkt ur Telemanns penna. Eftersom nivån på resten av Prowos bevarade verk (samt den extra sonatsatsen) är amatörmässig så väcker det frågan om vem som i själva verket skrev triosonaten. En möjlig förklaring är denna: Triosonaten har funnits som version som saknar continuostämma. Prowo kan ha kompletterat verket genom att komponera den saknade continuostämman och skrivit i samma väva en extra sats och sedan har han betecknat sig själv som kompositör av hela sonaten. Senare kan någon sakkunnig ha tagit bort den extra satsen och återbetecknat verket till Telemann. Det är omöjligt att veta med säkerhet ifall ingen ny pusselbit hittas i arkiven. Men oberoende osäkerheten kring sonatens ursprung är verket charmigt.
Telemanns kärlek till medryckande melodier är starkt närvarande i Konserten för blockflöjt och viola da gamba. I en biografiskiss erkände Telemann att han ansåg att de italienska konserterna innehöll för mycket teknisk briljans. Han försökte i sina konserter också ge rum för en mer sofistikerad dialog mellan solisterna och orkestern – Telemann beskrev själv att hans konserter hade en fransk doft. Och vad kunde vara mer franskt än det ena soloinstrumentet, viola da gamban! Den tävlar inte med (den italienska) blockflöjten utan de två instrumenten diskuterar och tävlar tillsammans mot orkestern. Ensemblens besättning beskrivs som violino grosso, viola e fondamento. Violino grosso syftar inte på någon jättestor violin utan det är en term som Telemann använde även i andra verk för att understryka skillnaden mellan solo- och tuttiviolinstämmor.
Text: Hanna Haapamäki och Laura Vihreäpuu
Översättning: Elina Mattila
***
Mats Lillhannus är sångare specialiserad på tidig musik, musikskribent, musikredaktör och ljudtekniker, bosatt i Åbo. Efter magistersexamen i musikvetenskap år 2001 har han etablerat sig som professionell tenor med fokus på solistiska uppdrag likaväl som på ensemblesång. Som solist trivs Lillhannus utmärkt i barockperiodens oratorier och kantater. J.S. Bachs passioner och övriga stora sakrala verk utgör hans kärnrepertoar, arior såväl som evangelistroller, men han har även framfört talrika andra verk av tonsättare som Händel, Purcell, Schütz, Charpentier mfl.
Lillhannus har grundat flera ensembler, från vokalensemblen Camerata Aboensis till kammarkören Key Ensemble. Därutöver har han medverkat i talrika ensembler både i Finland och utomlands, exempelvis Helsingfors Kammarkör, Radiokören (Stockholm), Erik Westbergs Vokalensemble (Piteå), Ensemble SYD (Malmö) och Ars Nova Copenhagen. Lillhannus sjöng också i Radions Kammarkör under dess två sista verksamhetsår. Utöver studierna i musikvetenskap har Lillhannus studerat sång privat under ledning av Veikko Kiiver i Stockholm, Evelyn Tubb i Basel och Kevin Smith i Malmö. År 2010 utexaminerades han som MAS (Master of Advanced Studies) från studieprogrammet AVES (Advanced Vocal Ensemble Studies) vid Schola Cantorum Basiliensis. Han är också intresserad av att upptäcka okända skatter i musikarkiven och redigerar därför flitigt musik från framför allt renässansen i modern notdräkt.
Den nyaste landvinningen i Lillhannus karriär är verksamheten som ljudtekniker. Fokus ligger även här på vokalmusik och annan akustisk musik. Lillhannus har ansvarat för inspelning och redigering av flera CD-skivor, bland annat kammarkören Key Ensembles flerfaldigt prisbelönta skivor.
Block- och traversflöjtisten Hanna Haapamäki är känd som en aktiv musiker, som har spelat som solist och kammarmusiker i otaliga ensembler och orkestrar med inriktning på tidig musik. Hanna är medlem i barockensemblen Baccano samt blockflöjtskvartetten Bravade. Hon spelar också blockflöjt och traversflöjt i Helsingfors barockorkester, Finländska barockorkestern samt Esbo barock.
Pieta Mattila har specialiserat sig på tidig musik såväl som solist och som ensemble- och orkestermusiker. Hon fungerar som cellist och gambaspelare i ett flertal ensembler som t.ex. Esbo barock, Kungsvägens musiker, Finländska barockorkestern, Tuohi, Rosinante och Eloisa Consort. Pieta började spela cello vid Esbo musikinstitut. Därifrån har vägarna gått via yrkeshögskolan Metropolia till Sibelius-Akademin. Pieta har också studerat vid Paris konservatorium (CNSMD de Paris) och Bremens musikhögskola (HfK Bremen). Förutom tidig musik fascineras Pieta av bandverksamhet: hon har bland annat varit cellist och låtskrivare i bandet Savanna.
30.12.2020 kl. 19.00
Mats Lillhannus, tenor
Hanna Haapamäki, blockflöjt
Pieta Mattila, viola da gamba
Esbo barocks ensemble:
Susanne Helasvuo, violin
Anna Pohjola, violin
Terhi Lehtiniemi, altviolin
Jukka Kaukola, cello
Laura Vihreäpuu, orgel
Program
Georg Philipp Telemann (1681-1767):
Ouverture à la Pastorelle TWV 55:F7
Ouverture, (Viste), Menuet, Air, Gigue, Caprice, Carillon
Lauter wonne, lauter Freude TWV 1:1040
G.Ph.Telemann / Pierre Prowo (1697-1757):
Triosonat för blockflöjt, violin och basso continuo TWV 42:d10
Allegro, Adagio, Allegro, Presto
G.Ph.Telemann:
Konserten för blockflöjt och viola da gamba TWV 52:a1
(Grave), Allegro, Larghetto, Allegro
Ach, ewigs Wort, in Herz und Munde TWV 1:9
***
Programmet på denna julkonsert består nästan helt och hållet av musik komponerad av den tyske Georg Philipp Telemann (1681–1767). Denna sin tids superkändis kunde redan som tioåring spela såväl flöjt, violin som klaverinstrument. Vid samma tid skrev han också sina första kompositioner och som tolvåring sin första opera. När Telemann blev myndig började han, enligt sin mors önskan, att studera juridik vid Leipzigs universitet. Han hade bestämt sig för att uppfylla moderns önskan i den grad att han lämnade alla sina instrument kvar i barndomshemmet. Trots detta fortsatte Telemann att komponera och gömde notmanuskript i sin studentlya. När Telemanns musikaliska karriär äntligen kommit igång blev han sedan utnämnd som musikalisk ledare i fem olika kyrkor i Hamburg och därefter till operachef vid Hamburgs opera.
Telemann var nyfiken och öppen för olika stilar inom barockmusik och folkmusik. I sina kompositioner kombinerade han djärvt intryck från många olika håll i Europa. Telemann älskade melodier som fastnar i huvudet och tänkte att även åhörarna skulle ha lätt att följa sådana melodier. Hans musik var känd för att vara lätt att förstå, vilket gjorde Telemann en av Tysklands populäraste kompositörer på 1700-talet. Bland hans verk finns t.ex. över 40 operor, oratorier, hundratals kantater, sakral och världslig musik, orkestermusik och otaliga mängder av kammarmusik. Telemann publicerade sina egna manuskript och gjorde graveringar till de tryckta utgåvornas insidor.
Konsertens öppningsverk Ouverture à la Pastorelle är en av Telemanns många Ouvertyr-sviter vars ursprung inte är känd. Den första satsen och framför allt dess snabba mellandel kunde väl höra till någon operaouvertyr - ordet pastorelle för tankarna till lantliga motiv och skapar bilden av landsbygdens invånare som är upptagna i sina sysslor. Ouvertyren följs av flera olika danssatser som inte följer den typiska danssvitens ordning. Men nu är vi heller inte vid hovet utan i mitten av den glada och okomplicerade landsbygden. Den sista satsen Carillon syftar på ett instrument som består av klockor som är stämda på olika tonhöjder och som man spelar med ett klaviatur. Snart blir det möjligt att höra detta instrument även i Finland; landets första carillon kommer att byggas i den nya kyrkan i Dickursby som skall bli färdig i januari 2021.
Lauter wonne, lauter Freude är komponerad för fjärde söndagen i advent. Den tillhör Telemanns samling Der Harmonische Gottesdienst som utkom åren 1725–26. Telemann annonserade år 1725 i tidningen Hamburgisch Correspondenten sin kantatcykel för att få folk att beställa den. Samlingen har en kantat för kyrkoårets alla helgdagar. De lättillgängliga kantaterna var menade att framföras i privathem i stället för kyrkorna; instrumenten som behövdes till kantaterna var sådana som fanns i de flesta hemmen. Samlingen blev fort populär och den beställdes i många exemplar av kompositören. Kantaten som avslutar denna konsert, Ach, ewigs Wort, in Herz und Munde, var i sin tur komponerad för den tredje juldagen (27.12) och ingick i samlingen Fortsetzung des Harmonischen Gottesdienstes, som Telemann publicerade under åren 1731–32.
Både Telemann och organisten Pierre Prowo (1697–1757) som arbetade i Altona har betecknats som kompositörer av denna livliga Triosonat för blockflöjt, violin och basso continuo. Triosonaten var länge känt enbart som ett verk av Telemann och därför har den ett TWV-nummer. Men år 2010 hittade musikforskaren Klaus Hofmann i Mecklenburg-Vorpommens bibliotek ett manuskript där Pierre Prowo anges som sonatens kompositör. I den nyupptäckta versionen fanns med en extra Adagio-sats. Bortsett från den extra satsen är verket som direkt ur Telemanns penna. Eftersom nivån på resten av Prowos bevarade verk (samt den extra sonatsatsen) är amatörmässig så väcker det frågan om vem som i själva verket skrev triosonaten. En möjlig förklaring är denna: Triosonaten har funnits som version som saknar continuostämma. Prowo kan ha kompletterat verket genom att komponera den saknade continuostämman och skrivit i samma väva en extra sats och sedan har han betecknat sig själv som kompositör av hela sonaten. Senare kan någon sakkunnig ha tagit bort den extra satsen och återbetecknat verket till Telemann. Det är omöjligt att veta med säkerhet ifall ingen ny pusselbit hittas i arkiven. Men oberoende osäkerheten kring sonatens ursprung är verket charmigt.
Telemanns kärlek till medryckande melodier är starkt närvarande i Konserten för blockflöjt och viola da gamba. I en biografiskiss erkände Telemann att han ansåg att de italienska konserterna innehöll för mycket teknisk briljans. Han försökte i sina konserter också ge rum för en mer sofistikerad dialog mellan solisterna och orkestern – Telemann beskrev själv att hans konserter hade en fransk doft. Och vad kunde vara mer franskt än det ena soloinstrumentet, viola da gamban! Den tävlar inte med (den italienska) blockflöjten utan de två instrumenten diskuterar och tävlar tillsammans mot orkestern. Ensemblens besättning beskrivs som violino grosso, viola e fondamento. Violino grosso syftar inte på någon jättestor violin utan det är en term som Telemann använde även i andra verk för att understryka skillnaden mellan solo- och tuttiviolinstämmor.
Text: Hanna Haapamäki och Laura Vihreäpuu
Översättning: Elina Mattila
***
Mats Lillhannus är sångare specialiserad på tidig musik, musikskribent, musikredaktör och ljudtekniker, bosatt i Åbo. Efter magistersexamen i musikvetenskap år 2001 har han etablerat sig som professionell tenor med fokus på solistiska uppdrag likaväl som på ensemblesång. Som solist trivs Lillhannus utmärkt i barockperiodens oratorier och kantater. J.S. Bachs passioner och övriga stora sakrala verk utgör hans kärnrepertoar, arior såväl som evangelistroller, men han har även framfört talrika andra verk av tonsättare som Händel, Purcell, Schütz, Charpentier mfl.
Lillhannus har grundat flera ensembler, från vokalensemblen Camerata Aboensis till kammarkören Key Ensemble. Därutöver har han medverkat i talrika ensembler både i Finland och utomlands, exempelvis Helsingfors Kammarkör, Radiokören (Stockholm), Erik Westbergs Vokalensemble (Piteå), Ensemble SYD (Malmö) och Ars Nova Copenhagen. Lillhannus sjöng också i Radions Kammarkör under dess två sista verksamhetsår. Utöver studierna i musikvetenskap har Lillhannus studerat sång privat under ledning av Veikko Kiiver i Stockholm, Evelyn Tubb i Basel och Kevin Smith i Malmö. År 2010 utexaminerades han som MAS (Master of Advanced Studies) från studieprogrammet AVES (Advanced Vocal Ensemble Studies) vid Schola Cantorum Basiliensis. Han är också intresserad av att upptäcka okända skatter i musikarkiven och redigerar därför flitigt musik från framför allt renässansen i modern notdräkt.
Den nyaste landvinningen i Lillhannus karriär är verksamheten som ljudtekniker. Fokus ligger även här på vokalmusik och annan akustisk musik. Lillhannus har ansvarat för inspelning och redigering av flera CD-skivor, bland annat kammarkören Key Ensembles flerfaldigt prisbelönta skivor.
Block- och traversflöjtisten Hanna Haapamäki är känd som en aktiv musiker, som har spelat som solist och kammarmusiker i otaliga ensembler och orkestrar med inriktning på tidig musik. Hanna är medlem i barockensemblen Baccano samt blockflöjtskvartetten Bravade. Hon spelar också blockflöjt och traversflöjt i Helsingfors barockorkester, Finländska barockorkestern samt Esbo barock.
Pieta Mattila har specialiserat sig på tidig musik såväl som solist och som ensemble- och orkestermusiker. Hon fungerar som cellist och gambaspelare i ett flertal ensembler som t.ex. Esbo barock, Kungsvägens musiker, Finländska barockorkestern, Tuohi, Rosinante och Eloisa Consort. Pieta började spela cello vid Esbo musikinstitut. Därifrån har vägarna gått via yrkeshögskolan Metropolia till Sibelius-Akademin. Pieta har också studerat vid Paris konservatorium (CNSMD de Paris) och Bremens musikhögskola (HfK Bremen). Förutom tidig musik fascineras Pieta av bandverksamhet: hon har bland annat varit cellist och låtskrivare i bandet Savanna.
Esbo barock har som syfte är att producera högklassiga konserter med tidig musik i Esbo och dess närområden. Föreningen grundades år 2015. Konserterna för samman Esboområdets frilansmusiker, pedagoger, kyrko- och orkestermusiker samt publiken som intresserar sig för tidig musik. Under de fem verksamhetsåren har Esbo barock ordnat konserter på 25 olika ställen runtom i Esbo. Esbo barocks ensemble har även konserterat i andra kommuner, såsom Helsingfors, Vanda, Raseborg, Sastamala och Urjala. Föreningens musiker bildar ensemblen Esbo barock, vars sammansättning varierar enligt den repertoar som framförs. Ensemblen har gästats av många namnkunniga dirigenter och konsertmästare, bl.a. Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, Anssi Mattila och Aapo Häkkinen. Esbo barocks musiker har också uppträtt på olika lokala evenemang. Esbo barock har understötts bl.a. av Esbo stad, Konstsamfundet, Svenska kulturfonden, Kansan Sivistysrahasto, Centret för konstfrämjande och Esbo kyrkliga samfällighet. År 2019 startade föreningen en ny festival, Esbo barockdagar, som kommer att ordnas varje år i olika stadsdelar av Esbo.
***
Ach, ewigs Wort, in Herz und Munde
Lauter wonne, lauter Freude
